— 24 —
frontespiser och ornament, sida vid sida med gamla, trefna trähus, hvilka stå där liksom kutryggiga af ålder och med stora, mörka vindsgluggar stirra ut på den stela bygnadsstil, som är på väg att med nutidens bekvämligheter undantränga dem.
Och där äro gatorna väl hållna, trottoarerna äro lagda med tuktad sten, om vintern äro gatorna sopade, och arbetare hjälpa till att i stora lass köra bort den öfverflödiga snön.
Så har staden också sitt lilla villakvarter. Uppe i backsluttningen, där björkarna smäckra och hvitstammiga stå ljusa i vårsolen med hängande, långa kvistar, där ligga små hyddor i schweizerstil och kika muntert fram mellan löfverket. Bredvid dem synas några stora, lustiga trähus med terrasser och utsprång, hvilka se ut, som om de kommit dit för att se så konstiga ut som möjligt. Och högt uppe på en ensam backe ligger en villa af sten, som har ett fyrkantigt utsigtstorn med flagg.
Här bo de rika köpmännen med sina familjer, här bo de förmögna fabriksägarna, här bor bankens direktör, och här bo icke blott gamla, ärevördiga familjer, utan här ha unga hushåll tagit plats emellan de gamla. De rika familjerna ha gift sig inbördes och bildat bolag inbördes och gått i borgen för hvarandra inbördes, så att hela högen af rikedom är samlad hos några få, hvilka äga den tillsammans, och dessa få hålla väl ihop ty de veta, att enighet ger styrka.
