— 25 —
Men dessa få är det också, som skänkt staden, hvad man kallar dess välstånd. Det är från dem, som möjligheterna till ett litet välordnadt samhälle kommit. De hafva skeppat ut tusentals tolfter med plank och tusentals väldiga flottor af timmer. De hafva bygt sågverk, anlagt fabrikerna, skaffat järnvägen till stånd. Att detta kanske skett på bekostnad af andra, var en sak, som ingen i deras fäders tid bråkade sin hjärna med. Man gaf hvar och en sitt och behöll utan skrupler de stora öfverskotten på den almänna arbetsförtjänsten. Och af dessa öfverskott bildades slägternas stora förmögenheter.
I gamla dagar gick det också gladt till i de stora köpmanshusen, och förnämiteterna, som samlades hos landshöfdingen i residenset, fingo gärna bilda ett lag för sig. Ty i de gamla köpmansfamiljerna höllos stora, glada kalas, och där åts då och dracks i dagarna tre. Vid julen gingo gillena ur gård i gård, och gammalt julöl omväxlade med vinet ur stora fat, som funnos djupt nere i rika källare.
På sista tiden var mycket förändradt. Ett nytt slägte växte upp med andra tankar om lifvet och andra fordringar. Det nya slägtet bygde om de gamla bygnaderna och införde nyheter öfverallt. Det nya slägtet anlade gasbelysning och vattenledning, skaffade värmeledning i kyrkan, bildade järnvägsbolag och aktie-
