Sida:Pastor Hallin.djvu/29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 27 —

Den gamla götiska domkyrkan ligger ensam på en stor grön plan med rådhuset på ena sidan och elementarskolan på den andra, och i kyrkan samlas de alla, förnäma och borgare, fattiga och rika. Dit gå de fattiga, män och kvinnor, männen i mörka rockar med röda eller blå ylledukar om halsen och svarta, underliga cylinderhattar eller tjocka mössor, kvinnorna med bahytter eller svarta sidendukar på hufvudet och den nötta salmboken fromt inlindad i den rena bomullsnäsduken, som de hålla i händerna. De sitta i långa, mörka rader, kvinnorna på den ena sidan och männen på den andra, och när Guds eller Jesu namn nämnas, niga kvinnorna, när de stå, eller böja på hufvudet, när de sitta.

Men längre fram i kyrkan och på midtelpartiet får man köpa sig plats, och där sitta de fina fruarna och några få herrar. Ty de fina herrarna gå inte mycket i kyrkan. Där sitta de afstängda för sig, aldeles som deras bygnader, hvilka ligga vid den stora midtgatan i staden eller uppåt skogskanten, där villorna titta fram. Där fins biskopens bänk och landshöfdingens bänk, domprostens bänk, landskansliets bänkar, presterskapets, skolstatens, borgmästarens och rådmännens bänkar. Och när någon af de stora högtidsdagarna är inne, då ser man fullt med fina rockar och pelsbräm, skalliga eller välkammade hufvuden och en lång rad af svarta hattar på bänken framför dem. Där sitta herrar och fruntimmer om hvarandra. Men på vanliga