— 33 —
reste sig upp, och i ett nu uppstod ett förfärligt oväsen. Klaffar smälde upp och igen, böcker slogos ihop, tappades på golfvet, plockades upp och bundos ihop i remmar. Nere vid klädhängaren var en vild trängsel, och rockar och mössor sletos ned med det fullkomligaste förakt för foder och hängen. Endast uppe vid katedern stod en bockande, tjock bondpojke, som hjälpte adjunkten på med rocken. Det hade han gjort hela termin för att få betyg och flyttning vid årets slut.
Plötsligt, just som den först färdige ämnade i full fart störta ut genom dörren, slog adjunkten sitt spanska rör i bordet, så att bläckhornet hoppade, och alla pojkarne tvärstannade med mössan i hand.
»Läs på en sida till nästa gång,» skrek han. »Och kom ihåg, att den, som klickar på cado eller fallo, han får komma hem till mig på söndags morgon.»
Därmed tog adjunkten sin hatt och gick med snabba steg genom rummet. Men före honom kilade redan en sex åtta stycken af de hungrigaste utför trappan och nedför Storgatan, som från skolan sträckte sig tvärs igenom staden och ända fram till tullen.
Det var en blåsig och kall januaridag, och adjunkten var klädd i en tjock vinteröfverrock, som han bar knäppt ända upp till halsen. På hufvudet satt en pelsmössa, som gick långt ner i pannan, i handen höll han sitt oundvikliga
