— 35 —
»Nu ligger ju Ernst ensam i Upsala för examen. Han ska väl inte bli aldeles utan påminnelse om hemmet? Och Gustaf tar studentexamen i vår om ett år till. Hvem vet, hur länge vi få se dem hemma om jularna? Skulle vi ändå inte skaffa litet öfverraskningar, så att barnen få veta af, att det är julafton?»
Och så köptes det en fin kappsäck åt Ernst och en ny klädning åt Selma, som var tjugotvå år och lärarinna i stadens flickskola. Och Gustaf fick ett eget Cavallins lexikon, så att han skulle slippa att begagna pappas.
Och när man hade kommit i farten, så köptes annat också, »några småsaker, bara så mycket att det skulle finnas paket att öppna». Pappa köpte ett par saker åt mamma, och mamma köpte åt pappa. Och så skulle det vara några buteljer vin och en julskinka och konfekt och mandel och russin och grankonfekt och valnötter och fikon och punsch.
Ty när det var jul, skulle man också fira den. Och ingen var gladare än adjunkten själf. Han skref verser på julklapparna, var hemlighetsfull dagarna i ända och i rörelse från morgon till kväll.
Men så kom den första januari, så skulle hyran betalas, och så kommo räkningarna. Och det såg smått ut med, hvad de skulle lefva på, till dess att adjunkten fick ut nästa kvartal på sin lön. Dessutom skulle Ernst i dagarna aflägga sin praktiska examen, sedan kom han
