— 36 —
hem för att prestvigas i stiftstaden, och då måste man ju alltid ha det litet bättre i hemmet så att inte deras stora gosse skulle vantrifvas. Ändtligen hade adjunkten nu midt uppe i altihop fått veta, att hans hustru behöfde en ny kappa. Hon hade icke velat säga något före jul. Ty det var ju så många utgifter ändå. Och han hade inte märkt, att den gamla var dålig. Ty fruntimmerskläder förstod han sig inte på. Därför kom det nu öfver honom som en verklig olycka, att han skulle få lof att skaffa dessa femtio kronor till.
Och detta alt tänkte han nu på, medan han gick öfver planen omkring domkyrkan och hem till sig.
Han såg icke just munter ut, där han långsamt trafvade fram i snön med sina tjugofyra temaböcker under armen. Helskägget var grått, och det var djupa rynkor omkring de lifliga ögonen, som spelade fram genom ett par glasögon med guldbågar. Han gick in genom porten hemma hos sig utan att se upp, och det var med en förströdd min, som han från sitt rum kom in till middagsbordet.
Strax före adjunkten hade Selma kommit hem. Hon kom från flickskolan, där hon haft tre timmars lektion på förmiddagen, och äfven hon hade med sig en bundt blåpermade temaböcker.
När adjunkten trädde in, kom hon genast emot honom och kysste honom.
