— 48 —
skiftade i brunt, hängde ett tofvigt och gråsprängdt skägg, i hvilket snuskornen voro ännu mera tydliga. Hans rock var sliten i sömmarna, ett par knappar voro bortslitna, som det tycktes med våld, och nedomkring byxorna hade hans stora, snedgångna stöflar trampat upp en hel frans af yllerips, som hängde och slängde omkring honom.
När han kom in, tog han med en kantig rörelse af sig rocken, slängde snarare än: hängde upp den på klädhängaren, lade hatten med en smäll på en stol samt nickade åt de närvarande, utan att taga dem i hand. Pastor Simonson gjorde en grimas, så fort han fick se lektorn. Därefter gick den nykomne fram till kakelugnen, bredde ut benen och stälde sig med ryggen mot eldbrasan. Händerna höll han i byxfickorna, och det ena rockskörtet hade han stoppat under armen. När han stått så en stund, tog han fram en snusdosa af silfver och snusade bullersamt, så att snuset i långa ränder spildes utefter skägg och väst. Sedan återtog han den föregående favoritställningen.
»Har någon läst tidningarna i går?» yttrade han till sist. »Det skulle roa mig att veta, om det händt något i Ryssland.»
Vikarierande lektorn hade läst tidningarna och upplyste om, att det hade inte stått något nytt.
»Jaså, han lefver således,» sade lektorn och flyttade på fötterna framför eldbrasan. »Det intresserar mig, det där landet.»
