— 80 —
kläda sig och gå i skolan. Isynnerhet var det illa de dagar, när han skulle gå i skolan klockan sju och hade lektion ända till klockan nio. De dagarna tog han efter middagen kaffekoppen med sig in på sitt rum, och två minuter efter det att han hade stängt dörren, hördes inifrån det s. k. arbetsrummet skarpa näsljud, hvilka omedelbart underrättade husets invånare, att lektorn njöt af en välbehöflig hvila.
»Pappa sofver,» sade mamma till de ostyriga småflickorna. Och de ostyriga småflickorna gingo då genast på tå omkring i rummen, och så fort någon oenighet hotade att uppkomma, om någon stötte mot en stol eller oförsigtigt skrek till, så var genast en af de små till hands, hotade den andra med fingret och sade med hviskande och högtidlig röst: »Pappa sofver. Hysch. Pappa sofver.»
Då sade mamma, som satt i soffan och sydde: »Det är rätt, små flickor. Kom ihåg, att pappa sofver. Stackars pappa. Det behöfver han så väl. Han, som ska träla och släpa för oss alla.»
Och fröken Gabrielle, som hade fästman, hviskade genast i hans öra: »Axel, nu sofver pappa». Och hennes ögon, som lyste med en glans, erinrande om hvassa synålar, smekte med blicken hans mjuka löjtnantsmustascher, hvilka lätt bugtade sig uppåt öfver en fyllig mun. Han lade resigneradt sin arm omkring hennes lif, och så smögo de in i hennes lilla flickrum. I den nätta tvåmanssoffan satte sig löjtnanten, fästmön
