— 87 —
skall man börja med att kurtisera mamman, hade i sitt umgänge med lektorskan gjort hvad han kunnat för att följa denna gyllene regel.
Följden blef den, att löjtnanten efter en kort debatt mellan lektorskan och hennes man, hvilken senare ej kunde tåla löjtnanten, blef bjuden på supé till Hallins. Och efter några veckor, friade han hos föräldrarne till Gabrielle.
När nu makarna blefvo ensamma för att rådpläga, tog lektorn mod till sig och förebrådde sin äkta hälft i skarpa ordalag, att hon varit den, som dragit löjtnanten till huset, samt gaf en på fakta stödd framställning af hans karaktär, hvilken började med lättsinne och slutade med giftermål för pängar.
Men då slog lektorskan bara ned sina ögon och svarade:
»Säg mig uppriktigt, Abel lilla, skulle du ha gift dig med mig, om jag inte hade haft pängar?»
Härpå blef lektorn henne svaret skyldig, och då fortsatte lektorskan i samma blida ton:
»Ser du det, Abel lilla. Ett äktenskap kan bli lyckligt, äfven om hustrun har pängar och mannen inte. Eller kanske inte vårt äktenskap varit lyckligt?»
Jo, naturligtvis hade det det. Det kunde lektorn omöjligt förneka. Och då reste hans hustru sig upp, slog armarna om hans hals och sade med tårar i ögonen:
