Den här sidan har korrekturlästs
— 88 —
» Abel, inte vill du neka vår lilla älskade Gabby att bli så lycklig, som hennes mor varit!»
Det kunde lektorn inte neka henne och på det sättet fick Gabrielle sin löjtnant. Löjtnanten kom och gick alla dagar, Gabrielle var öfverlycklig, och den blifvande svärmodern i sjunde himmelen. Det var bara småflickorna, som brukade retas med stora syster, och störa henne, när hon ville vara ensam.
Och pappa kunde gå för sig själf och svära på sitt brutala sätt och säga:
»Fy fan, hvad det är äckligt att se på det här eviga sliskandet.»
♣♣♣
