Den här sidan har korrekturlästs
7.
Solen sken in genom ena fönstret i
förmaket, och strålarna glittrade mellan
småsakerna på ateniennen. Det var
dess allra sista strålar, som tittade
in och togo afsked. Ty klockan
var fyra på eftermiddagen, och bara
efter en liten stund skulle skymningen
sänka sig öfver den lilla staden, klockan fem
skulle det vara mörkt, sedan skulle lampan
brinna och samla familjens medlemmar omkring
dagens hedersgäst. Ty klockan tu hade Ernst
kommit hem, och fastän det ej var mera än ett
år, sedan han varit hemma, hade de alla en
känsla, som om de icke träffats på långa, långa
tider.
Familjen var församlad kring divansbordet i förmaket. Kaffepannan glänste blank och nyskurad, och adjunkten gick glad och bestälsam
