Medan nu Räntan och Upbörden är för then ene mera och större/ än för then andre/ och Tillfället och Lägenheeten wid then ene Affwels-gården annorlunda/ än then andre/ så wil wara för nödenne/ at man seer til/ hwad Åker/ Eng/ Beete kunna draga/ och Förmågan wara myckin och god til/ och ther effter skal man med Rådh och godt Betänkande/ weeta laga/ hwad och huru myckin Booskap man skal lägga uppå aff hwart slag/ som ther kan trijfwas/ och sedan effter som Boskapen blifwer myckin/ Åkren kan wara stoor/ Swedieskogen och Fiskiet godt till/ och effter som man hafwer många Bönder/ och wisse Dagzwärcken til näst under Affwelen/ ther effter öfwerlägges ock om Legefolcket/ huru myckit thet wara skall; uppå thet at Mantaalet och Folckzens Löhn och Förtäring icke belöper sig högre/ än som Affwelen och Winningen thet kan fördraga. Och än tå man må göra ther öfwer thet bästa man kan/ så kan thet tå lijkwäl icke så myckit förslå/ at Affwelen och wisse Upbyrden kan göra Saken wäl fyllest/ så at man ther uthaff kan hålla sig och sitt Hwssfolck wäl/ och ther uthöfwer läggia sig något till godo/ therföre måste man tänckia/ til någre aff the Medel/ som förberörde äre/ som GUdh hafwer tillåtit Menniskiom till uppehälle. Ibland hwilke äre någre Loffligare/ och åther somblige meer uthi Fördeelen; ty må een sedan först och främst see till/ at
