Theslikest skal han twå gånger i Wekan gå til Kornboden/ Wisthuus och Källare/ när then Tijden är/ och see till at Säden icke Brinner/ eller Ornar/ Maaten icke surnar för Lake-löse eler förderwes af Ohyra/ Faat och Tunnor icke slå Banden aff/ Swicker och Tapper igenslagne/ så at Ölet icke Rinner uth/ och dofwar/ Tomme Tunnor och Faat icke liggia otwagne/ och ther uthöfwer tage Osmaak till sigh falle/ gistnar. Så och uthi Bryggare och Bagarehws/ så ofta ther hafs något för händer. När then Tijdh är/ skal han en gångh om Dagen fara åker och Engh öfwer/ för Ohägnadh och Tapnigh skull/ om han hafwer förfall/ så sände en annan som wiss är/ i sin Stadh/ och göre så flerestädz hwar så behoof görs. Effter så som Mantalet är til hwar Måltijdh/ thet effter skal och Brödet framläggias och Maathen uthgifwas/ thet öfrige skal åther uptagas och förwaras/ tillnäste Måltijden/ och granneligen sees till/ at intet drages ifrån Måltijden uthyses/ och hålla Räckenskap medh Redeswen twå gånger om Wekan/ på thet om något är försedt/ förrunderligen eller oachtsamlige uthspisat at man man tå så mykit bättre och snarare kunde förekomma/ för än Staden framdeles kunne blifwa förstoor/ och ändoch man icke allenast bör hafwa en wiss Ordnighpå Bryggningh och Bakningh/ och med hwadh och huru myckit man bör hafwa effter Tunnan och Span/ uthan på allehanda
