Hoppa till innehållet

Sida:Pennskaftet 1926.djvu/139

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

141

strök eftertänksamt ner efter hans axlar, som om hon ville bevara minnet av honom mellan sina händer.

— Kommer du att längta efter mig? frågade hon.

— Jag längtar redan, sade han.