XVII.
»Se här, Dick, skall du få ämne till en betraktelse i din ensamhet: för ett år sedan kände vi ännu icke varandra, kunde mötas på Drottninggatan utan att fläkten av ödets vingar sade oss, att vi nalkades livets fullbordan, och nu! Jag bär en ständig värme i mitt hjärta, det är minnet av den lycka jag ägt och den rikedom jag väntar. Och det bästa med denna lycka är, att jag icke behöver vara rädd för att ha tagit ut något i förskott, jag har ännu allt att vänta, och här går jag och sträcker mig mot vårt återseende, som om jag sträckte mig mot din första kyss. Säg, är icke den glädje bottenlös, som det är förunnat oss att bringa varandra?
Du har rätt, Dick, att ditt Östergötland är präktigt, och ändå anar du ingenting om all den glans och härlighet, som omgiver mig. Du erinrar dig, att jag, under de två dagar, jag på mitt rösträttskorståg besökte Fredevi, skulle ta in hos ordföranden i FKPR, som tillika är ortens folkskollärarinna, och du undrar, trots din lokalpatriotism, om det är möjligt att även rösträttskvinnorna i detta landet Gosen lever i prakt och rikedom. Så är emellertid inte förhållandet, icke heller använder
