Sida:Pennskaftet 1926.djvu/259

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

261

— Ordförande, sade Kerstin Vallmark. Hon var mycket het, en situation som denna kom hennes gamla sår att blöda på nytt.

— Adjunkten Vallmark, sade Ester Henning ceremoniöst.

— Fröken Adrian har gjort vår sak stora tjänster genom sin energi och sin osparda möda, när det gällt att skaffa — »skrämma» tänkte de andra — pengar och annat ur våra motståndare, men jag måste i alla fall säga här öppet, att det är ohederligt att göra en person misstänkt med stöd av sin auktoritet, när man vägrar att ge skäl.

— Instämmer, sade hela styrelsen, endast Jane Horneman och fröken Adrians opersonliga vän inom styrelsen tego.

Det följde en allmän, pinsam tystnad. Fröken Adrian, ännu röd i ansiktet, stirrade djupt kränkt rakt framför sig.

Slutligen övervann hennes vän sin fruktan för att uppträda i en impopulär sak, tack vare sin fruktan för fröken Adrian, och sade, litet svävande på målet: — Kunde vi inte finna någon, vars namn väckte mindre tvekan, om vem vi kunde vara säkra, att hennes — — — hon inte skulle kompromettera rörelsen utåt — — — bland de mera nogräknade — — —

— Nå, äntligen en upplysning, sade Kerstin Vallmark hastigt, fröken Bech anses skola kompromettera rörelsen. Jag undrar om den sista talarinnan