Sida:Pennskaftet 1926.djvu/34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

36

sett henne en enda dag. Inte ens hennes rösträttsiver har kunnat ge henne ett sken av respektabilitet, och då förstår ni.

— Jag sätter mycket värde på flickor, som inte har alltför gott anseende, de är vanligtvis de trevligaste, så inte mig emot, sade arkitekten.

— Ja, lär då känna henne så bra som jag, sade amanuensen, så blir det ändå trevligare.

Arkitekten gav till en vissling: — Jaså? sade han.

— Just så ja, svarade skåningen böjd över sina galoscher. Ja, mig skall ni inte gå i vägen mera, tillade han. Jag är färdig med henne.

Arkitekten såg besynnerligen belåten ut, och i långa glada språng satte han av till det arkitektkontor, där han slavade om eftermiddagarna.