Sida:Pennskaftet 1926.djvu/7

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

9

Finnsta, »det var då roligt att träffa en kamrat, vi får väl sällskap hem till Stockholm?»

Cecilia uttryckte på sitt förbindliga sätt sin glädje över sammanträffandet, och så tillade hon med en gest mot blommorna, som ännu lågo i en hög på soffan: — Doktor Henning tycks kunna glädja sig åt en sällsynt popularitet i Finnsta?

— Å, det är inte jag, sade doktorn blygsamt, men i sitt inre gladde hon sig över att den andra själv givit henne ett så osökt tillfälle att tala om sitt älsklingsämne. Ty fast hon just nu avslutat en föredragsturné och i tio dagar oavbrutet talat över samma text, så att stämbanden voro angripna av rösträtt, var hon genast villig att börja på nytt. Hon var visserligen van att omvända i större skala, men hon hade en djup känsla för betydelsen av varje själ, som vanns för saken, och skulle med glädje offra sin resdag på Cecilia. Om det lyckades med henne, vore hon inte den första, som doktorn omvänt på de svenska statsbanorna. Då Cecilia teg, fortsatte hon därför:

— Nej, som sagt, det är inte jag, men rösträtten.

— Å, verkligen! sade Cecilia artigt.

— Jo, se, fortfor doktorn, det kommer sig av att jag varit i Finnsta och bildat en ny förening, och nu skall de här blommorna ytterligare få tjäna rösträtten, ty F. K. P. R. har möte i morgon för att inviga hösten, och generalen skall på estraden bli omgiven av lövkojor och astrar. Det kommer