74
dessa två brev och den tre dagars resa, som blev följden av dem. Men en kväll, då Ester Henning satt ensam i sitt hotellrum efter att lyckligen ha bildat den nya föreningen, tog hon sig för att skriva till löftesbryterskan:
- »Kära fröken!
Det var tråkigt, att ni var förhindrad att följa vår överenskommelse och infinna er på mötet. Ni skulle haft en mängd uppbyggelse därav. Bara att se allas glädje över att träffas efter sommarskilsmässan skulle ha fyllt er med aningar om en tid, då ni själv skall vara en länk i denna kedja av kamrater. Vår general var mera inspirerad än någonsin, och om ni visste, huru mycket arbete vi planerat för vintern, skulle ni inse, att ni verkligen inte kan försvara att dröja en enda dag med att komma och spänna er för lasset.
Jag sitter här ensam på mitt hotellrum, det är ett fult och kalt litet rum, men jag känner mig varken ensam eller trist. Det är nämligen endast en kvart sedan de utvalda sutto här på sängkanten och fingo sina instruktioner för framtiden, och det är inte en timme sedan jag talade i telefon med man och barn, varav det minsta berättade mig, att det broderat en servettväska med inskriptionen: rösträtt åt mamma! Kan man nu tänka sig sådana barn! Men det var inte om dem jag skulle berätta er. Här är inte så gemytligt som i Finnsta, ni minns, jag är alltså ingens gäst, men i gengäld är
