75
man här mera gripen av stundens allvar, och jag har haft glädjen att besvara intelligenta frågor och ta emot några få men mycket klara löften. Jag kan nu somna med övertygelsen att hädanefter ännu en ny liten fyrbåk skall lysa inom sin begränsade krets.
Har ni tillfälle att komma upp på Lästmakaregatan om torsdag klockan sex? Jag är där, och skall då kunna presentera er för Dragarlaget och sätta er i arbete. Välkommen.
Er tillgivna
Ester Henning.»
Cecilia var framför allt en väluppfostrad person,
och när doktor Henning var nog älskvärd att
förnya sin anhållan, trots det Cecilia mankerat en
gång, fordrade hövligheten, att hon infann sig
på den bestämda tiden. Hon var alltså vid
Lästmakaregatan en kvart före sex och gick just och
letade efter det angivna huset, då hon stötte på
en hel flock kvinnor, som kom ut ur nummer sex.
Då hon vek åt sidan för att låta dem passera,
uppfångade hon genast en fras, som sade henne, om
hon icke vetat det förut, att hon hade
rösträttskvinnor framför sig: Vad skall min direktör säga,
om jag kommer i morgon och ber om lov för att
resa och tala rösträtt i Norrköping?
Cecilia granskade dem med en viss undran, medan de gingo förbi — en handfull kvinnor av olika åldrar och stånd, i allmänhet litet nötta
