132
Den 19 i samma månad gafs en opera comique i en akt, "Lucile" af Marmontel, öfversatt från franskan på hertig Karls uppmaning af Anna Maria Malmstedt, sedermera fru Lenngren, med musik af Grétry och baletter af Gallodier. Mamsell Malmstedt säger i företalet till den tryckta pjäsen, som hon tillägnat hertiginnan Charlotta, bl. a. rörande sin öfversättning: "Om man skulle af dess egenskap vilja hämta något argument emot mitt köns skicklighet att arbeta i sådana ämnen, ehuru lämpligt det närvarande torde i den delen tyckas hafva varit för ett fruntimmer, att första inträdet börjas med discours om väderleken, kan jag äfven så litet häruti säga till mitt eget försvar som gilla en så obillig slutsats på hela könets bekostnad. Både äldre och senare tider hafva lämnat oss mångfaldiga exempel af fruntimmer, hos hvilka man ej saknat hvarken snille eller styrka för lärdom och vitterhet." Lucile spelades af fru Augusti, älskaren, den unge adelsmannen Dorval af Stenborg, dennes far af Björkman samt bonden Blaise af Nordén, och Ehrensvärd har i sin dagbok antecknat: "aldrig har någon piéce blifvit så emottagen; det tyckes som man hellre ser människors äfventyr än gudars".
Hade fru Olin redan sina rivaler i fru Augusti och mamsell Eckerman, så fick nu Stenborg en farlig sådan i den unge Karsten. Härom berättar Gjörwell för Alströmer följande: "Ändtligen har direktören vid Operan fått en rival åt herr Karl Stenborg uti unge Karsten, som sjungit och spelat mycket väl uti 'Adonis'. Utom dess klädd och sminkad äger han behaglig fysionomi, vacker figur, lång och
