Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/135

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
131

"Jag såg och hörde endast henne, så länge hon var inne på scenen." Omsider uppfördes den 18 mars Racines skådespel "Athalie" i öfversättning af geflelektorn Johan Murberg med körer af Uttini. Det härliga dramat mottogs med det lifligaste bifall af publiken, och det har sagts, att en skönare och mera kunglig uppenbarelse aldrig framträdt på den dåtida svenska scenen än Achabs blodtörstiga dotter i fru Olins gestalt. Stenborg spelade för första gången en äldre man, öfversteprästen Joad, samma roll som konungen utförde på hofteatern å Gripsholm. Schering Rosenhane skrifver till sin syster: "Racines "Athalie" ges med utmärkt framgång. Det är behag, nobless i utförandet; man blir rörd till tårar öfver Joad, Joas och Athalie, isynnerhet när de agerande förstå att framställa dem på ett så vackert och rörande sätt som fru Olin, hennes dotter och Stenborg."

För den 5 juni berättar Ehrensvärd i sin dagbok: "Om aftonen var opera. Operorna 'Aeglé' och 'Adonis' voro annoncerade, Stenborg, som spelar Adonis, sjuknade hastigt in, så att denna pièce icke kunde gifvas, och är detta första gången på tre år, sen Operan blifvit etablerad, som det händt, att ett annonceradt spectacle ej blifvit gifvet. Jag trodde, att vår snåla och fattiga allmänhet skulle vid detta tillfälle cabrera sig och begära skäl för sina utlagda penningar. Att någorlunda tranquillicera den lät jag en acteur göra publiquen en compliment och be om ursäkt; det lyckades, och intet missnöje spordes; det är icke det första tillfälle, då den ger prof, att den är så olik allmänheten i andra länder."