Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/142

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

138

börjades, och där alla instrumenterna hade hvar sin solo. Den nya blef allmänt applauderad, den gamla, som förr vunnit äfven så mycket applaudissement, nu utstruken och kasserad." Den bör ha varit rent af halsbrytande, då man besinnar, att den koloratur i höga tonlägen, hvarmed arian var utsmyckad på ett ställe omfattade icke mindre än tjugutvå takter! Utom all annan hyllning lästes äfven i Allehanda den 3 februari följande strofer "Till den vördade rösten, som i går afsjöng den stora arian i Amphion:

Med din konst du länge funnit
seger uppå konstens höjd.
Du på dubbelt sätt har vunnit:
örats vällust, ögats fröjd.
Allt hvad svårt för dig försvinner,
själfva smaken tillber dig.
Allas aktning för dig brinner
och i dig ett mönster finner,
som lär sällan visa sig."

Äfven fru Augusti fick ett par dagar senare sitt beskärda rökoffer i samma tidning:

"Till Fru *** som förleden gårdag föreställde Sällheten i prologen till operan Amphion:

Hvad mildhet, ömhet och behag
uti din klara stämma röjes!
Hvar ton med konstens regler höjes
och trotsar Orphei luteslag.
Olympen vid din blick förnöjes
och till en tystnad nederböjes
vid ljudet af ditt andedrag.