146
häntyda på svåra missgrepp i teaterns konstnärliga ledning och yttringar af konungens missnöje däröfver. Barnekow var säkerligen en fint bildad och för sitt värf intresserad man, det heter nämligen om honom i en anteckning, att "ingen kunde likna honom i munterhet och artiga påfund", men hans förmåga tycks dock ej ha motsvarat viljan. Repertoaren sinade ut, men förnyades icke, och slutligen tillätos lindansare att uppträda på landets främsta scen. Den 18 december 1778 lästes i Allehanda: "I dag kl. 6 e. m. visar sig uppå Kongl. Operahuset (Bollhuset) det nyligen från S:t Petersburg ankomna Gemanesiska sällskapet för första gången i sina konster uti Equilibrier." Och de fortforo med det hela vintern. Den tidens lindansning var för öfrigt mycket högt uppdrifven, som man kan finna däraf, att t. ex. sällskapets ledare, Paul German, uppträdde på styfva linan med skridskor på fötterna och stupade kullerbytta baklänges.
Det var detta Gemanesiska eller Gemenasiska sällskap, som, sedan det lämnat Stockholm, reste till Göteborg och där grundade den första stående teatern under Paul Germans och Johan von Blancs styrelse. 1780 ombildade emellertid von Blanc truppen till en verklig dramatisk teater, som började sin verksamhet med uppförande af Holbergs "Jeppe på berget" och fortsatte den med arbeten af Corneille, Racine, Voltaire, Molière, Beaumarchais, Lessing, Hallman, Kexél, Envallsson, Wallenberg, m. fl., med ett ord det bästa af hvad den tidens litteratur hade att uppvisa. Von Blanc tillkommer äfven äran att först på den göteborgska scenen ha presenterat Shakspere,
