Maj:t väntade sig af operadirectionen något mera galanterie. Köld och fult väder hade äfven afhållit alla ifrån att bevista detta spectacle, Hans Maj:t fann logerna tomma, parterren äfven så tom och en illa uppförd opera. Uti premières loges voro icke tio personer." I februari begär Barnekow sitt afsked efter några förnyade reprocher af konungen, och får till svar: "Gärna, min baron, men ni är så god och blir kvar, till dess jag får en annan direktör." I samma månad berättar Ehrensvärd: "Den utnötta operan Arsène gafs, något bättre än de sämsta gångerna, men hvarken operan eller directionen till mycken heder." Några dagar senare skrifver han om "Zemir och Azor": "Aldrig har något spectacle blifvit uslare och ridiculare gifvet", och dagen därpå: "Operadirectionen tyckes hafva förlorat all urskiljning och all eftertanke." Den 20 april lämnade den sextioårige grefve Karl von Fersen till konungen ett memorial om operans och svenska spektaklets förbättrande. Hans kärlek till denna inrättning, hans nöje att i dessa ämnen få deltaga och hans bekymmer öfver operans förfall hade därtill själfmant tvungit honom. Memorialet var särdeles väl skrifvet, fylldt af solida skäl och grundliga insikter, och konungen tackade honom mycket för hans projekt. Den 12 juni skötte Barnekow vid uppförandet af "Iphigenie", utan att veta af det, sin direktörssyssla för sista gången. Just som han skulle lämna scenen, skedde dekorationsförändringen till sista akten. Direktören fastnade i en kuliss och stupade kullerbytta öfver Agamemnons skepp. "På det sättet", säger Ehrensvärd, "lärer ingen directeur af spectaclerna
