Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/152

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

148

snabbt tilltagande förfall inom teatern, publikens intresse aftog till följe däraf lika hastigt, och de mera framstående artisterna begåfvo sig därifrån. Recetten vid en föreställning till förmån för personalen belöpte sig till endast 2 r:dr och 32 sk:r, och teaterns aftynande slutade omsider med fullständig upplösning, hvilket inträffade ungefär samtidigt med konungens kort därefter inträffade död.

⁎              ⁎

Vi återvända nu till Stockholm och den Kungliga teatern under friherre Barnekows styrelse. I april 1779 gör den förr så entusiastiske Gjörwell följande svartmålning af tillståndet: "Eljest är hela operaverket i aftagande. Fru Olin förlorar aldrig sin konst, men väl gracerna i sin sång. Stenborg höres rättnu ej mera. Fru Augusti sjunger täckt, men spelar matt. Den lilla tyskan (Stading) sjunger svagt, bär sig enfaldigt åt. M:lle Baptiste och Karsten är väl vår Ressource, men de kunna omöjligen fylla hela spelet. Körerna skråla illa, och figurantskorna äro tungbenta." Ehrensvärd berättar i sin dagbok, att Barnekow "ofta bereder sig ledsamma scener genom sin myndiga ton och sitt oeftertänkta uppförande". Den 7 januari 1780 skrifver han: "Om afton kommo Deras Maj:ter på operan och sutto uti den stora logen. Operan Orphée uppfördes med allt det aftagande, som nu med operan förmärkes." Den 24 januari, konungens födelsedag, heter det: "Hans Maj:t kom till operan kl. inemot 7. Operan Orphée gafs, som redan hela vintern blifvit gifven, och Hans