anledning af dagens betydelse författats af Oxenstierna, däri Apollo och sånggudinnorna uppträdde, och Talia sjöng konungens lof för hans skicklighet i den konstart, som står under hennes beskydd.
Den lille hertigens af Småland död uppsköt nästa program ända till den 8 april, då på Ulriksdals slott en af de märkligaste föreställningarna vid gustavianska hofvet gick af stapeln. Först gafs en prolog, där grefvinnan von Lantingshausens och fru von Staudens sång samt grefvinnorna von Höpkens, Löwenhjelms och von Nolckens dans väckte förtjusning. Därpå följde ”Helmfelt”, Gustaf III:s kanske mest helgjutna drama, med Armfelt i titelrollen och de Besche såsom den gamle Simon Grundel.Anm Det hvilar öfver detsamma såsom öfver intet annat af hans stycken en på samma gång fosterländsk och naturfrisk stämning, liksom äfven ett djupare sedligt allvar. ”Kom ihåg”, säger Helmfelt till sin son, ”att utan ett godt samvete är ärans glans och lyckans gåfvor endast en tung börda”. Dramen gör, trots Fersens invändningar, ett storartadt och gripande intryck och är afgjordt Gustaf III:s yppersta sceniska arbete. Den uppfördes första gången offentligt i juni 1788 med Ahlgren i Helmfelts roll, som sedermera öfvertogs af Widerberg, till hvars bästa framställningar den räknades. Såsom Grundel var de Broen beundransvärd och pressade tårar af rörelse ur åskådarnas ögon. Stycket har på Kungliga teatern gått öfver hundra gånger, ehuru dess publiksuccès betydligt öfverträffats af den kunglige författarens ”Siri Brahe och Johan Gyllenstjerna”. Till efterpjäs gafs Armfelt-Hallmans berömda
