Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/182

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

178

han i stycket äfven förlöjligat abbé Vogler i den musikaliske abbén, som i en symfoni vill framställa borgerskapets vakthållning med dess många vedervärdigheter. Slutpunkten af konungens dramatiska författarskap bildar den dystra treaktsdramen "Den svartsjuke neapolitanaren", ett stycke som är hållet i en särdeles mörk färgton. Det blef först efter konungens död offentligt uppfördt, första gången vid Arsenalsteaterns invigning den 1 november 1793.

Bland de stycken, hvilka för öfrigt under denna tid sågo rampens ljus, kunna vi erinra oss treaktsoperan "Andromaque" med musik af Grétry, som af Kungliga teaterns sujetter gafs första gången på Drottningholm i juli 1785 för att fira drottningens namnsdag. Stycket öfversattes, inöfvades och uppfördes inom en tid af ej fullt sex veckor. Första akten försvenskades af Kellgren, andra af Ristell och den tredje af Clewberg. Operan gafs sedan på hösten offentligt, och följande vår hyllades titelrollens tolkarinna, Franciska Stading med följande strofer i Stockholmsposten:

"Vårt offer, Andromaque! af tysta hjärtan tag
för sötman af det kval, hvarmed ditt spel oss sårar!
Den hand ej klappa kan, som darrande och svag
med möda höjer sig att torka ögats tårar!"

*              *
*

Utom Operahusets invigning hade grefve von Fersen den stora tillfredsställelsen, att under hans insiktsfulla styrelse ännu en epokgörande tilldragelse