192
ur fläcken. Han ropar hårdare: "Atham!" Adam var lika oberörd. Då vredgades Gud fader och applicerade sin fot på något känsligt ställe af Adams kropp, i det han skrek: "Atham, tu ferpannete mensch, her tu icke, at Kut fater råper tich!" — En annan gång gick Gud fader och skapade blommor i Paradisets lustgård, d. v. s. en karl låg under det med hål genomborrade teatergolfvet och verkställde Seuerlings befallningar: "Her schkall tet plife en tulipan!", och karlen stack upp en tulpan. "Her schkall tet plife en nejlick!" Karlen funderade och dröjde. Då blef Gud fader arg, stampade i golf vet och skrek: "tet schkall ta mik tösen plife en nejlick!" — och en nejlika blef det. Seuerling fick af konungen privilegium att uppträda i Uppsala under marknads- och promotionstider, och 1778 medgafs honom, till akademiska konsistoriets i Lund stora öfverraskning, rätt att få spela under själfva lästerminerna — "endast skådespelen ej börjas förr än studietimmarna äro slutade", såsom det heter i den kungliga resolutionen. Seuerling var mycket ordentlig i sin ekonomi och kom småningom i ett visst välstånd. Han rådde om egendomen Åby utanför Örebro och en gård inne i staden, där han dog 1795. I Örebro församlings dödsbok står skrifvet öfver honom: "Han höll god disciplin med sin troupp; var själf ordentlig och styrd af religionen." Anm
⁎
Då konungens under 1770-talet upprepade försök att skapa en svensk talscen oupphörligt slogo fel,
