Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/203

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
199

Af Schröderheim gafs treaktskomedien ”Rångedalariddaren”, af Clewberg ett proverb: ”För att vinna tiden”, och af Bellman ett divertissement på vers i en akt: ”Värdshuset”, som för första gången gafs den 19 augusti 1787 på den nära Drottningholms slott belägna Kersön, där det fanns ett värdshus. Det uppfördes där, då konungen invigde den nya vägen öfver broarna, och återupplifvade minnet af samma datum 1772. Ristell själf skref åtskilliga enaktskomedier och gjorde en mängd öfversättningar och bearbetningar, bland andra treaktskomedien ”Marcus Wimmerberg”, en imitation af Moliéres ”Georges Dandin”.

Sedan Ristell i april 1788 kullbytterat, förenade sig större delen af de spelande till ett bolag för att fortsätta teaterverksamheten och erhöll i maj nådigt privilegium på sin stiftelse samt tillåtelse att kallas ”Kongliga Svenska Dramatiska Theatern” och begagna scenen i Bollhuset för skådespels gifvande. Enligt reglemente af den 16 maj 1788 lydde inrättningen under direktionen för de öfriga kungliga spektaklerna, hvilken ägde att afsluta och uppsäga kontrakt med personalen. Den inre förvaltningen sköttes af en ordningsman, såsom direktionens ombud, jämte åtta af de spelande, hvilka tillsammans skulle på allmänna sammankomster öfverlägga och genom omröstning besluta om teaterns angelägenheter. Inkomsten af skådespelen skulle delas i tjugusju lotter, af hvilka fem tillföllo teaterkassan, och de öfriga tjugutvå fördelades mellan de spelande. I detta reglemente finnes för första gången stadgadt om författares arfvoden och öfriga förmåner.