Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/205

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
201

Vår egen loge och den s. k. hoflogen, samt det, hvilket, Vårt nådiga förordnande enligt, kommer att erläggas af kringvandrande personer för hvarjehanda skådespel i landsorterna, och igenom landshöfdingarne till Eder sekreterare insändas, honom åligger att till bolaget för hvarje representation utbetala 30 rdr spec., räknadt till åttioåtta representationer om året, efter tvenne hvarje vecka, helgeveckorne afdragne." Dessutom fick teatern kostnadsfritt biträde af hofkapellet för dessa två spektakler i veckan. Sålunda omhuldad och ordnad började teatern sin verksamhet den 17 maj 1788 med Gyllenborgs tragedi "Sune jarl eller Sverkers död", hvilken redan 1783 spelats på Drottningholm af hofvets damer och herrar. Under Armfelts direktionstid uppfördes en mängd förträffliga stycken af Gustaf den tredje, Gyllenborg, Leopold, Rosenheim, Paykull, Holthusen, Lannerstierna, Schröderheim, Bellman och Kexél, hvars "Michel Vingler", "Bergslagsfröken" och "Kapten Puff" framförallt gjorde mycken lycka. I det sistnämnda stycket utförde Lars Hjortsberg den pratsamme kaptenen, hvilken roll han under årens lopp utarbetade till en oöfverträfflig företeelse och spelade ända till 1841, inalles etthundrafemtio gånger. Dråplig lär han i synnerhet ha varit i den scen, då han pratar ut den ena efter den andra af de talföra damerna, ända till dess han står ensam och talar för sig själf.

För att återge dessa stycken förfogade Armfelt öfver en mängd framstående artister. Främst i ledet står den genialiske Abraham de Broen. Vi minnas honom redan såsom en oöfverträfflig Severin Norrby