Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

208

monvelska traditionerna till en senare tid. Hon hade djup känsla och kraft i sitt spel och var en förträfflig Tilda i "Oden". Hon motarbetades i början af fru Marcadet och mamsellerna Löf och Neuman, men firade sedan triumfer i de Kotzebueska dramerna och i sin älsklingsroll, fru Dorsan i "Den svartsjuka hustrun". 1819 tog han afsked med sin lön i pension, hvilken förmån hon åtnjöt i tjuguåtta år. Fru Hæffner, född Gertrud Forselius, sedermera fru Fahlgren, var en förträfflig skådespelerska i komedien. Bland hennes roller prisas isynnerhet återgifvandet af den finska borgmästarinnan fru Äppelmos i "Kusinerna" såsom någonting utomordentligt och ett värdigt föremål för en Hogarths pensel. Mamsell Fredrique Löven, eller Fredrika Löf som hon egentligen hette, var en af den kungliga scenens mest framstående aktriser. Hon hade af naturen fått ett välljudande talorgan, en särdeles välbildad gestalt och ett skönt, grekiskt formadt ansikte, genom hvilka företräden, jämte den värma hon förstod inlägga i sitt spel, hon oemotståndligt hänförde åskådarna. Marianne Ehrenström uttömmer sig i loftal öfver hennes klara, fylliga och Ijufva stämma samt hennes förledande yttre behag, och en annan bedömare säger om henne, att han aldrig sett en skådespelerska, som bättre förstått att kläda sig. Hon lär ha varit förvillande lik den ryktbara franska tragiska skådespelerskan m:lle Georges, som förtrollade Stockholmarna 1813. Då af Fredrika numera ej finnes någon annan afbildning än de Sergelska karikatyrerna, meddelas här ett porträtt af hennes franska kollega för att ge en föreställning om