afvisande svar. De Broen, hvars ifver tycktes växa med motståndet, förklarade slutligen i vredesmod, att han skulle för egen del ställa till en fest, om den också skulle kosta honom 150 rdr, och se här, hur han verkställde sitt påhitt. Utan direktionens vetskap samlade han ihop ett antal korister och trumpetare, med hvilka han aftonen före bemärkelsedagen steg ombord å en med mat och vin samt kanoner och krut lastad speljakt, med hvilken man seglade till Ulriksdal. Där festades nu om i den ljumma högsommarnatten, och då på morgonen det aftalade tecknet från slottet gifvits att drottningen vaknat, brakade lös en kanonad på 120 skott, hvarunder de Broen med sin skara, under pukors och trumpeters dån, tågade upp till slottet, där man nedanför drottningens fönster af sjöng först psalmen ”Hela världen fröjdens Herren” och därefter en för tillfället komponerad kánon, hvars afslutning lydde:
”I Floras länder
vid dessa stränder
med höjda händer
vår dyrkan tag!
Af ödets lagar
njut sälla dagar.
Ditt namn behagar
hvar svensk i dag!”
Hur denna de Broenska landstigning på Ulriksdalsstranden upptogs på högre ort är mig okändt, men att den Björnska ”Landstigningen” på aftonens galaspektakel ej väckte någon vidare förtjusning
