Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/235

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
231

ordvexling lade sig hetsigheten af sig själf, och damerna förliktes på det sätt, att fru Marcadet om aftonen spelade rollen.

Redan under Armfelts första direktionstid råkade de Broen ut för arreststraff. Han hade under en operaafton råkat sjunga falskt och med anledning däraf farit ut i vredesmod mot orkestern och mot fru Müller, som för sin mans skull tog orkestern i försvar, och slutligen mot själfve baron Armfelt. Denne satte honom i arrest med hot, att få sitta flera år inne. Ingen fick se eller tala med honom. Men hvad hände? Julafton fick de Broen det infallet att skrifva en biljett till baron Armfelt, hvari han gaf sin höge patronus i all underdånighet en vink om, hur denne med mycken ringa kostnad skulle kunna göra de Broens hustru och barn en högst angenäm julklapp, nämligen att låta af fyra bräder slå ihop en lår och i den hembära corpus delicti. Detta kostliga infall blidkade baron Armfelt, blef till punkt och pricka verkställdt, och de Broen frigafs från arresten. — Men nu under Edelcrantz frånvaro råkade de Broen värre ut. Vid ett pokulerande i Borgerskapets högvakt med anledning af segern vid Svensksund kom han i gräl med en källarmästare Simson om den högviktiga frågan, huruvida konungen kunde tvinga sina hoftrumpetare att blåsa, ”sedan lungan är matt och organerna uttömda”. Det ena ordet gaf det andra, och då slutligen Simson utslungade skymfande tillmälen mot de Broen och knuffade honom för bröstet, får man icke undra på, att detta från den hetlefrade de Broens sida ögonblickligen kvitterades med en örfil så att peruken flög af Simson,