Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/236

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

232

hvarefter han grundligt klåddes upp. Det mörbultade källarrådet satte sig tvärt i en vagn och åkte upp till polismästaren Liljensparre för att begära de Broens bestraffning. Liljensparre sökte medla och fritaga de Broen. Men ett par dagar därefter, då de i kriget tagna troféerna fördes in till Stockholm, öfverföll han i västra slottshvalfvet en fänrik, som han fått för sig talat illa om konungen. Då man påpekade, att han störde borgfriden, lugnade han sig emellertid och begaf sig ner till Engelska källaren vid Riddarhustorget. Men där fick han en vild idé. Han lät traktera med punsch en hop utanför stående gesäller, drängar, pojkar och dylikt folk, hvarefter han föreslog dem att tåga kring gatorna och ropa hurra för alla ”svenska ryssar”. Förslaget mottogs naturligtvis med jubel, och med de Broen i spetsen tågade man skränande fram till nuvarande Gustaf Adolfs torg. Där hade en kryddkrämare Lavin sin bod. Han var en gammal bekant till de Broen sedan den tid de bägge voro kryddbobetjänter. För att höra hvad det var för ett oväsen sprang han ut ur boden, och då han fick se de Broen midt i högen, såsom han tyckte i slagsmål med två karlar, rusade han fram för att hjälpa honom, men möttes af utropet: ”här är också en svensk ryss”, åtföljdt af örfilar och käpprapp, hvaraf blodvite uppstod. Till det komiska i saken hör, att det under rättegången framkom, att de Broen till den omnämnda Engelska källaren samma afton inbjudit Lavin på en bål för att tillsammans dricka kungens skål. Liljensparre säger i sin rapport till konungen, att han hade mycken möda att stilla oväsendet i anseende till de