Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/244

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

240

beskar, hvilka alltid framsattes på disken in duplo: en för köparen och en för honom själf. Stor framgång hade äfven "Finkels parentationsakt", som ger oss en liten inblick i ett stycke Stockholmslif från den tiden. I juli 1778 uppfördes en ny parodi af honom, en travestering af Gyllenborgs "Birger jarl", kallad "Skeppar Rolf", som kom salongen att genljuda af den ena skrattsalvan efter den andra. Birger jarl samt den stolta Mechtild och deras omgifning hade förvandlats till skutskeppare, styrmän, gästgifvare, en madam, som spår i kaffe, en gammal käring, som spår i händerna, rådmansänkan Gunild Snabel och hennes piga, slåtterkarlar och räfserskor, tattare och tatterskor samt båtsmanspojkar. Hela den värld, i hvilken skalden försätter oss, bildar den kostligaste motsats till de känslor och åsikter, som läggas i de talandes mun. Såsom exempel må anföras den stolta Täljerådmansänkan Gunilds monolog i tredje akten, då hon ur en vindsglugg åskådat en bardalek, där hennes älskare i en kalfhage utanför sin gård Tjällbo kämpar till hennes försvar mot en hel svärm stadstjänare och kälkborgare, som kommit från Tälje för att återföra henne dit. Älskaren är just Rolf, men hvars rätta namn och rang hon då ännu ej känner. Hon anser honom för en simpel jungman, hvilken det vore under hennes värdighet att taga till äkta.

"Mitt öga flyr — och kan ej längre se åt hagen,
den dödens hand nu dränker uti blod.
Jag saknar allt mitt förra mod;
jag får så gräsligt ondt i magen.