emedan den under en rättegång 1777 sålunda öfversattes af hofrättsrådet Linderstedt: "Den vid de kongl. spektaklerna någon slags befattning hafvande Olof Kexél." Han blef sedermera teaterns sekreterare och ombudsman. Hans lustspel äro visserligen bearbetningar efter utländska förebilder, men karaktärer och situationer äro tagna från svenska förhållanden och lämna förträffliga bilder af det dåtida Stockholmska societetslifvet. Hans första arbete för scenen, "Sterbhuskamreraren Mulpus eller kaffehuset i Stora kyrkobrinken", uppfördes på Humlegårdsteatern 1776. Det skildrar diverse typer från ett Stockholmskafé, och af innerligaste hjärta utöser han sin galla öfver ockrare och utsökningsadvokater. I prologen tog han sig för att satirisera den såsom misslyckad poet beryktade Haqvin Bager, hvilket uppväckte åtskilligt tidningskäbbel. Hans öfriga pjäser blefvo, som förut är nämndt, uppförda på Kungliga teatern. Från 1779 till 1789 utgaf han för hvarje år Kungliga svenska teaterns almanack.
På grund af tilltagande sjuklighet såg sig gubben Stenborg nödsakad att lämna ifrån sig teaterns styrelse, och med konungens bifall öfvertogs densamma af sonen Karl, som äfven fick tillstånd att från Kungliga teaterns kör under vissa villkor rekrytera sin trupp. Därifrån kommo bland andra Magnus Bonn och komikern Anders Lundberg. Hans egen tjänstgöring vid Operan omöjliggjorde emellertid truppens sedvanliga vinterresor till landsorten, och han inredde därför åt sig en ny teater i den strax invid Humlegården liggande egendomen Eriksberg, sedermera tillhörig Timmermansorden. Trots de
