248
obehagligheter, som voro förenade med en färd till dessa då aflägsna trakter, hvilka numera ligga midt i hufvudstaden, funno sig den tidens teatervänner däruti, då de ville ha en omväxling med de mytologiska operorna på Bollhuset. Karl Stenborg var en förträfflig chef, som förstod att göra sin teater mer och mer omtyckt. Han aflägsnade så småningom från sin repertoar de af gubben Petter med orubblig konservatism omhuldade harlekinaderna, och den af
honom öfvertagna scenen blef inom kort Stockholms första Operett-teater, där dåtidens mest kända kompositörer voro på ett förtjänstfullt sätt representerade. Han gaf arbeten af Pergolese, Piccinni, Duni, Philidor, Monsigny, Dalayrac och Grétry — förtjusande stycken, vidt skilda från våra dagars burleska upptåg af ett rätt ofta mycket tvifvelaktigt musikaliskt värde. Redan i februari 1781 skrifver Gjörwell till Ehrensvärd, som då var minister i Haag: "Herr Stenbergs teater på Träsket är i ett verkligt tilltagande." Hur omtyckt denna teater var, kan man