Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/269

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
265

de första grundstenarna till det tempel, i hvilket vi hembära våra offer patriis musis!

*              *
*

"Vane att, under den villervalla och split bland oss härskat, emottaga främmandes intryck, och styrde af främmande tänkesätt intill närvarande regering, hafva vi vant oss att icke nog högakta oss själfva samt att sätta för mycket värde på hvad utländskt är." Dessa ord yttrade Gustaf den tredje 1778, då han ifrade för införandet af den nya svenska klädedräkten, och de kunna äfven tillämpas på hans oaflåtliga bemödande att också inom andens värld väcka det slumrande intresset för det nationella. Vitterheten och teatern voro hans lif, hans glädje, det som mest af allt intresserade honom, och som ständigt lekte för hans inbillning. Och detta var fallet icke blott under den tid han själf har kallat sin lyckliga utan äfven och framförallt under de oroliga sista akterna af hans eget skiftesrika drama. Till och med under krigets larm sysslade hans tankar ifrigt med teatern. Under ryska kriget mottog han dagligen meddelanden från teaterns chefer och sina intimare vänner om tilldragelser inom kulissernas värld, och den ytterst farliga situationen i Göteborg under danskarnas anfall hindrade honom icke att kritisera inlämnade teaterpjäser och aktrisernas toaletter samt sysselsätta sig med nya sceniska planer. Teatern var för honom, såsom han själf skref på franska till Leopold 1790 den lugna hamn, som han