Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/270

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

266

likt seglaren sökte för att där få njuta af en efterlängtad hvila. Egendomligt nog var det också på teatern, på själfva hans älsklingsskapelses scen han träffades af lönnmördarens kula.

Få regenter ha väl haft ett större personligt inflytande på sin samtid än Gustaf den tredje, och ingen kunde heller under hans lyckas dagar motstå snillrikheten och tjusningskraften i hans väsen.

"Fröknar och grefvinnor logo
kungen vänligt mot och togo
sig det glömda språket an!
Och i folkets glada lekar
under skaldens Djurgårdsekar
genklang språket äfven fann!
Snillet hade ifrån tronen
talat svenska till nationen,
slagit an den rätta tonen,
ädel, fosterländsk och sann!

Att om dessa skatter värna
Kellgren fanns och Oxenstierna,
Gyllenborg
och Adlerbeth!
I anakreontisk yra
Bellman grep sin gyllne lyra,
sjöng sig till odödlighet!
Leopold sin konung lydde,
sig med svenska dräkten prydde:
franska puffar dock han sydde
på — för formens värdighet!

Men, ur själfva lifvet gripen,
flödar ymnigt folk-komiken
fram ur Hallmans sångarsjäl.
Och det svenska språket klingar,
fladdrande på skämtets vingar,
gladt och lustigt hos Kexél.