ordning. "De skola framträda, säger anvisningen, med värdighet och säga sin profetia med hög och tydlig röst. Först kommer Abraham, gammal, med långt skägg och höljd i en lång mantel." Efter honom komma Moses, Aron, David, Salomo och en hel mängd andra. Därefter disputeras med judarne. De motsägas och förhånas, och sist afslutas alltsammans med en predikan såsom ett vittnesbörd om dramernas kyrkliga karaktär.
Sid. 25.
Emedan himlen och paradiset alltid framställdes belägna ofvanpå en annan byggnad, till hvilka lokaler man alltså måste klifva upp på en stege, fick man sedermera vid läsningen af de gamla skådespelen genom scenanvisningarna den föreställningen att medeltidens skådebana utgjordes af tre våningar öfver hvarandra, och att den nedre föreställde helvetet, den mellersta jorden och den öfre himmelen, förbundna med hvarandra genom stegar. Ja, på grund af en vantolkning af några rader i staden Metz' krönika fantiserade man till och med ihop en skådebana, som därstädes skulle ha uppförts 1427 i icke mindre än nio våningar. Den förvillande meningen lyder "...et fut faict le paireque d'une très noble façon; car il estoit de neuf sièges de hault ainsi comme degrés tout en lentour; et par derriére estoient grands siéges et longs pour les seigneurs et pour les dames." Denna orimliga förmodan blef vida spridd genom bl. a. Devríents tyska teaterhistoria, och trots senare tiders offentliggjorda forskningar gick den envist igen ända in på detta århundrade, hos oss i lärda arbeten ännu i slutet af adertonhundratalet.
Sid. 28.
Under den senare medeltiden var narren teaterns rolighetsminister i synnerhet i England, där han förekommer oftare än hos de andra nationerna. Han var utstyrd med åsneöron och träsvärd samt roade
