Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/281

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
277


Sid. 155.

Scenen ur "Roland" visar oss denne i fullt raseri, sedan han fått veta, att den af honom så högt älskade Angelique försmått hans kärlek.

Sid. 160.

På Snacks af borgmästaren Sefström bekostade gravyr öfver Operan och dåvarande Norrmalmstorg, ser man på den då endast projekterade Gustaf Adolfsstatyns sockel afbildad Sergels grupp Oxenstierna och Historien, hvilken först i våra dagar kommit på sin bestämda plats.

Sid. 163.

För en del uppgifter om fru Olin står jag i tacksamhetsskuld till herr arkivarien Johan Flodmark.

Sid. 164.

Generalmajoren Hampus Mörner, förste stallmästare i hertig Karls hof, var den af konungen utsedde fullmäktige, som sändes att formligen anhålla om prinsessan Charlottas hand för hertigens räkning. Mörner skrifver i sina rapporter: "Hon dansar särdeles väl och är passionerad vän af musik. Hvad spektakler beträffar, har hon knappast sett sådana, men i betraktande af hennes smak för musik är det att förmoda, att spektaklerna i Stockholm skola komma att behaga henne oändligt. Voltaire utgör hennes förtjusning, i synnerhet hans sorgespel och hans Henriade." Hon deltog också med största ifver i teaternöjena på hofvet, och samtida memoarförfattare berömma ofta och mycket hennes bedårande dans. Till och med den elake, kritiske Axel von Fersen kände sig betagen, "Hertiginnan af Södermanland — skrifver han 1783 — förvånade hela världen genom sitt sätt att dansa. Hon dansade en chaconne och några entréer på ett förtjusande sätt." Om hertigen säger han vid samma