mellan de svenska och franska teaterföreställningarna på Bollhuset framgår äfven af följande passus: "För några dagar sedan var jag på fransyska teatern. Innan gardinen blifvit uppdragen, hade jag svårt vid att tro annat än det jag bevistade hr Stenborgs svenska skådespel, så mycket buller, så mycket stampande med fötter och käppar hördes från parterren." I Stockholmsposten skrefs 1769: "Vi hafva haft en svensk skådeplats, försedd med skickliga och i allmänna lefvernet i sin tid väl ansedda aktörer, som icke gifvit franska teatern i sitt slag efter; vi hafva haft verkligen goda teaterstycken; de hade blifvit bättre, om den icke undergått en så betydande förvandling till dess nuvarande belägenhet, där man får skratta vid både lust- och sorgespel alltid af samma orsaker, där man tycker sig höra pjäsen merändels spelas med dubbla tungor för bättre minne, där aktörernas klädbonad och teaterprydnader stöter ögat, och där det bästa stället för åskådarna är det sämsta." Johan Gabriel Oxenstierna skrifver i sina dagboksanteckningar den 21 november 1769: "Jag var på svenska komedien med flera af mina bekanta. Man agerade där 'Barnevelt'. Det ena var ömkligare än det andra, men ibland de allra sämsta aktörer var dock en ung gosse, som af naturen redan var nog skicklig och igenom konsten skulle hinna all möjlig höjd i uttalskonsten. Jag vill ej begabba detta dåliga skådespel. Det vore bättre, att den allmänhet, som nu gör narr däraf, gjorde något till dess uppmuntran, och att öfverheten en gång ville göra något för nationen, sedan den bjudit till att allt göra för honom." Slutligen ger
