74
ansträngningar uppföra skådespel dels i hufvudstaden, dels i landsorten, hvarest han äfven fick uppträda på grund af en kunglig resolution 1758. I Stockholm måste han inrätta sin teater än här och än där. En tid spelade han på vinden i ett ruckel vid Kimstugatan, än i lifgardets läger på Ladugårdsgärdet, där en teaterlokal fanns, än i Bergstrahlska huset vid Riddarhustorget, än i en lokal i hörnet af Järntorget och Bankogränden, där Lafons kaffehus fordom fanns.Anm Under så vidriga förhållanden var det icke underligt, om de sceniska prestationerna blefvo allt sämre och sämre. I Stockholms Oordentligheter för 1771 finnes följande målande tidsbild, som i de sista raderna visar, att den finare publiken ej mera infann sig på den Stenborgska teatern: "Så snart något spektakel, komedi, assemblée eller folksamling är uti Stockholm den mörka tiden af året, så må man tillstå, att ock den uslaste ordning är ibland becklampor och vagnar. Då förefaller alltid skrik, trätor, fastkörande, svordomar, slagsmål — ja, ofta lifsfara för dem, som gå på samma gata, då vagnarna köra fram att afhämta sitt herrskap. Herrar vederbörande! anbefallen vid alla sådana tillfällen, att den, för hvars räkning spektaklet gifves, bör hålla becklampor eller så kallade marschaller, som upplysa gatan till förekommande af olyckor!!! — Ja, jag vågar påminna, att en eller två sådana stora och lysande facklor vore högst af nöden emellan slottet och komedihuset, hvar gång spektaklet presenteras. Men det är dock icke att förstå om vår svenska komedi, hvars åskådare aldrig exponeras af vagnars trängsel, hoc tempore." Denna skillnad
