italienska sångerskan signora Fabritz, som för öfrigt uppträdde i flera karlrôler som den gröfsta karl". Äfven läto höra sig ett par italienare Cortzi och Sqvalgi, "som hade den finaste röst, som kunde gifvas", och en "luftsprångare" Frossard roade hofvet med att han "ofta for bort och kom åter". 1753 anländer den af konungen inkallade utmärkta franska skådespelartruppen, om hvilken jag i inledningen talat, och året därpå det italienska operasällskapet. Konungens födelsedag 1755 firades äfven delvis på Kina, hvarom drottningen skrifver den 19 maj: "Man dinerade kl: 12 under ett stort turkiskt tält. Min son kommenderade kadetterna och lät dem i kungens närvaro göra flera militära evolutioner. På eftermiddagen gjorde man en promenad till det kinesiska huset, där jag förberedt en kollation. Man spelade alla slags spel till kl: 6, då hela världen begaf sig till franska komedien. Man gaf 'L'inconnue' med stort bifall och lyckades mycket bra. Efter supén uppförde italienarna en pastoral, den första som någonsin blifvit skådad i Sverige."
Under en representation den 2 augusti 1762 kom elden lös på Drottningholmsteatern, hvarvid åskådarna, bland hvilka de kungliga befunno sig, löpte stor fara. Madame Baptiste, som i det ögonblicket befann sig inne på scenen, hade nog sinnesnärvaro att ropa: "au feu!" hvarigenom alla lyckades oskadda undkomma. Rikets ständer tilldelade henne med anledning däraf en pension af ett tusen daler silfvermynt, som dock tre år därefter fråntogs henne. 1769 förnyades densamma, då hon emellertid, vis af skadan, afstod från den mot en på en gång erhållen
