90
hvarmed andra nationer slutat: en stor opera. "Det var — för att tala med Erik Gustaf Geijer — sammanfattninge af alla teaterns medel, som här skulle till en början dölja ofullkomligheten af det förnämsta medlet, språket, som ännu för teatern hos oss var ouppodladt, tills det hann bildas till den grad, att det kunde lita på sina egna krafter att ifrån skådebanan intaga, roa och röra." Konungen uppgjorde själf planen till invigningspjäsen "Thetis och Pelée", och lämnade librettons utarbetande åt rådmannen och skalden Johan Wellander, hvilken på ett högst utmärkt sätt fullgjorde sitt uppdrag. Axel Fersen påstår, att konungen valt just intrigen i "Thetis och Pelée" framför alla andra, emedan denna opera var den första, som på kardinal Mazarins föranstaltande gafs inför Ludvig XIV; och Gustaf III hade ju, säger Fersen, den svagheten att i allt vilja träda i denne mäktige och ärorike franske konungs fotspår. Till blifvande direktör hade grefve Gustaf Ehrensvärd redan blifvit utsedd. Åt det 1754 införskrifna italienska operasällskapets kapellmästare Francesco Uttini, hvilken kvarstannat i Stockholm, då truppen efter ett tiotal år afskedades, och under tiden gjort sig fördelaktigt känd såsom en förtjänstfull kompositör, anförtroddes att tonsätta den nya operan. Både samtid och eftervärld ha gillat hans arbete. I Louis Gallodier, madame Soligny och några andra, en kvarlefva af den upplösta franska teatertruppen, jämte de af konungen hit återkallade utmärkta artisterna monsieur och madame Frossard hade man en briljant grundstomme till den blifvande baletten. Snickaren Lars Sollenius lyckades till allas
