Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/111

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
103

oerhörd förbittring icke minst hos det täcka könet, som på detta sätt miste sin ridderlige fast trolöse afgud. Den kunde emellertid icke ge sig luft i några offentliga utbrott, då den fria yttranderätten blifvit allt mer och mer kringskuren, men ganska betecknande för stämningen äro följande verser af skalden Valerius, hvilka i otaliga afskrifter gingo land och rike omkring:

"Res till en mera säker strand,
där inga högre maktgrepp gälla,
där endast brott — ej dygder fälla,
och låt det bli ditt fosterland!

Res att den frihetshjälte se,
för prisandet af hvilkens ära
du dömdes straffets järn att bära
i harmen af despoterne.

Res att den luften andas få,
som lifvar dessa sälla bygder,
där mänsklighetens första dygder
kring republikens altar stå.

Men glöm ej, älskade, de år
du njöt så glad med trogna vänner.
Och när du fri en gång dig känner,
skänk dem som slafva ock en tår!

Det var djärfva ord på den tiden, och de sjöngos också med förtjusning och bitterhet af alla dåtida frihetsifrare och jakobiner. Emellertid reste Du Puy till Köpenhamn, där han inom kort blef lika populär som här både som