Den här sidan har korrekturlästs
228
”Jag känner detta folk. Vant att af sig värderas,
det tål ej, att dess land af svagheten regeras:
förskräckligt i sin hämnd mot kungar utan dygd …”
Och applåderna i salongen blefvo så häftiga och långvariga, att man trodde de aldrig skulle sluta. Publiken fann i meningen en allusion å den afsatte