Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/79

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
71

kanske vid Adolf Fredriks torg, hvem vet. Jag måste skynda mig att ge befallning därom." Han går, och ridån faller efter andra akten.

I tredje akten ger Arleqnin audiens. Åt en deputation af bönder, som beklagar sig öfver, att skörden blifvit förstörd af hagel och storm, beviljar han skattefrihet i hundra år. Åt en dansmästare, som påstår sig vara den förste i sin konst, och som begär en gratifikation, skänker han femhundra par skor. Så kommer en fet herre, som säger sig i tjugu år varit uppbördsman för alla kronoutskylder, men det oaktadt begär en pension "för de många och trogna tjänster han gjort riket". Arlequin ger honom tillåtelse att sälja sina hästar och vagnar och hundar och afskeda sina galonerade betjänter och drängar, hvilket efter kejsarens åsikt bör inbringa honom minst 15,000 plåtar om året. På samma sätt affärdar han några andra och uppskjuter resten till nästa gång. Nu kommer Gyllencomet och berättar för Arle- quin det öde, som efter ett år väntar honom. Arlequin blir utom sig af förtviflan och vill genast lägga in om afsked från kejsarvärdigheten. Gyllencomet föreslår honom att i stället rädda sig genom att fly i ballongen. — "Piska mig, herre, slå ihjäl mig!" — Hvad är det, tala. — Arlequin berättar nu, att ballongen redan är på väg till Vollmar Yxkullsgatan med paketet till Maja-Stina. Gyllencomet skyndar orolig ut för att om möjligt hindra denna olycka. Arlequin jämrar sig i en monolog öfver lyckans obeständighet. Därefter inträder öfversteprästen. Måtte lycksalighetens sol, utropar han, ständigt lysa er; tillåt mig i djupaste underdånighet kyssa stoftet af Ers majestäts fötter. — "Mitt majestät har inte något stoft på sina fötter." öfversteprästen upplyser Arlequin om, att bruket fordrar, att samma dag, som kröningen skett, skall bröllopsfacklan tändas. "Jag bryr mig litet om bruket, jag", förklarar Arlequin och säger dessutom ifrån, att han inte tänker vara kejsare längre. Öfversteprästen gör invändningar. — Ers majestäts samtycke kan inte återkallas. — "Vill ni tvinga mig att regera kanske?" — Detta rikes sed … — "Jag vill inte vara kejsare, jag." — Tillåt mig … — "Och jag ska' inte bli det heller; vill ni