Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/80

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

72

slå vad om tolf skilling?" Gyllencomet återkommer. Han har lyckats i tid hejda ballongens afsändande, och Arlequin får plötsligt en idé. Han befaller, att ballongen skall föras dit, och förklarar för öfversteprästen, att han ångrat sig och nu går in på giftermålet, men för att ge mera glans åt festen vill han färdas dit i ballong. Han erbjuder öfversteprästen högsätet. Denne krusar i början, men fåfängan segrar, och han stiger först in i gondolen. I samma ögonblick släppa karlarna linorna på Arlequins befallning, och ballongen går till väders medförande till allas glädje den hycklande ränksmidaren. Arlequin förklarar, att han skall öfverlämna kronan åt prinsen, Azemas make. Själf nöjer han sig med att bli generaldirektör öfver köket och källaren. "Se så", utropar han till sist, "låt oss nu roa oss, och måtte sällhetens tidehvarf ingå under en allmän glädje!" Därpå afslutas komedien med en balett.

Och detta oskyldiga och på det hela ganska muntra skämt förbjöds af en skuggrädd styrelse såsom sårande för konungamaktens helgd. Hvem vet, kanske hade Reuterholm en obestämd känsla af, att den maktlystne öfversteprästens roll ägde en viss likhet med hans egen. Huru därmed än förhöll sig, få vi dock medge, att vi utvecklat oss fort. Det som för hundra år sen af höga vederbörande ansågs anstötligt, skulle redan sextio år senare ha betraktats såsom ett rätt oförargligt, kvickt och lustigt barnspektakel.

*              *
*

Äfven på landsortsteaterns verksamhet höll Reuterholm ett vaksamt öga. Vid Seuerlings trupp hade en ung Lewenhagen blifvit anställd, hvilken vid tjugutre års ålder 1793 blifvit direktörens kompanjon och efter dennes i maj 1795 inträffade död ensam